Reglering av nervsystemet hos kvinnor

Oxytocin, nervsystemet och klimakteriet – det vi ofta missar

Det finns en återkommande upplevelse som många kvinnor beskriver när de närmar sig klimakteriet. Kroppen känns mer reaktiv, återhämtningen tar längre tid, sömnen blir ytligare och det som tidigare gick att hantera utan större ansträngning börjar kräva mer.

Samtidigt finns det en annan dimension som ofta är svårare att sätta ord på. En känsla av att kroppen svarar bättre på sådant som skapar lugn, närhet och värme, och sämre på det som tidigare kunde upplevas som motiverande eller stimulerande.

Det är här nervsystemet kommer in, och mer specifikt de mekanismer som reglerar hur vi växlar mellan aktivitet och återhämtning.

Ett nervsystem i förändring

Under större delen av livet har kroppen en relativt god förmåga att balansera olika typer av belastning. Stress, tempo, krav och prestation kan hanteras parallellt med återhämtning, och även om det ibland sker på bekostnad av kroppen så finns det ofta en buffert som jämnar ut.

När vi kommer in i klimakteriet förändras denna balans.

Östrogenet, som under många år haft en stabiliserande effekt på både hjärna och kropp, påverkar också hur vårt nervsystem regleras. Det samverkar med flera signalsubstanser och hormoner, däribland oxytocin – ett hormon som har en central roll i upplevelsen av trygghet, närhet och lugn.

När östrogennivåerna sjunker förändras också denna samverkan. Kroppen blir mer beroende av andra sätt att skapa den där känslan av reglering och stabilitet.

Oxytocin – mer än ett “må bra-hormon”

Oxytocin beskrivs ofta förenklat som ett hormon kopplat till närhet och anknytning, men dess roll i kroppen är betydligt mer omfattande. Det påverkar hur vi hanterar stress, hur vi upplever trygghet och hur effektivt nervsystemet kan växla från ett aktiverat till ett mer återhämtande tillstånd.

När oxytocin är närvarande i tillräcklig grad sker ofta en dämpning av stressresponsen. Pulsen sjunker, andningen blir djupare och kroppen får lättare att släppa spänning. Den här typen av reglering sker genom signaler som kroppen uppfattar som trygga.

I ett tidigare skede av livet kan kroppen i större utsträckning klara av att balansera ett mer prestationsdrivet liv. När denna hormonella buffert minskar, blir behovet av andra former av reglering tydligare.

När livet fortsätter i samma tempo

Många kvinnor fortsätter att leva på ungefär samma sätt som tidigare. Krav, tempo och ansvar förändras sällan i takt med kroppens nya förutsättningar. Det som tidigare fungerade acceptabelt börjar då skapa en annan typ av belastning.

Ett liv som till stor del drivs av prestation, målstyrning och ständig framåtrörelse innebär ofta en hög aktivering av de system som håller oss alerta och fokuserade. Det kan vara funktionellt under perioder, men över tid kräver det en balans.

När utrymmet för återhämtning, närvaro och trygghet minskar, får nervsystemet svårare att reglera sig själv. Det kan visa sig som en känsla av att vara ständigt “på”, att ha svårt att varva ner eller att kroppen reagerar starkare än tidigare på sådant som tidigare inte påverkade lika mycket.

Kroppen svarar på det den upplever

Det som blir tydligt i klimakteriet är att kroppen i högre grad svarar på kvaliteten i de signaler den får.

Signaler av trygghet, värme, närhet och närvaro påverkar nervsystemet i en riktning som gynnar återhämtning. Det är här oxytocinets roll blir så central.

Det handlar inte om något diffust eller svårfångat, utan om konkreta fysiologiska processer. Beröring, social kontakt, skratt, lugna samtal, kroppslig närvaro och värme är alla faktorer som påverkar hur kroppen reglerar stress.

Det är också därför många upplever att just dessa saker får en större betydelse i denna fas av livet.

Att skapa rätt förutsättningar

När man ser det ur det här perspektivet blir det tydligt att nervsystemet behöver andra typer av signaler för att fungera optimalt. Vi kan fortfarande ha driv, ambition och struktur, men samtidigt skapa en balans där kroppen får tillgång till det som också  reglerar nervsystemet in i trygghet, lugn och tillfredsställelse.

I praktiken kan det innebära att medvetet skapa mer utrymme för sådant som:

• social kontakt som känns trygg och energigivande

• fysisk beröring, i form av närhet, massage eller kroppskontakt

• miljöer som upplevs lugna och varma

• aktiviteter som inte har ett tydligt mål eller prestation kopplad till sig

• pauser där kroppen får landa utan krav på att vara effektiv

Det kan också handla om att återintroducera sådant som ofta försvinner i en vardag präglad av ansvar – lekfullhet, kreativitet, långsamhet och njutning i det enkla.

En annan form av styrka

Det finns en föreställning om att det är genom att göra mer, pressa mer och prestera mer som vi skapar resultat. I vissa sammanhang stämmer det. Samtidigt finns det en annan form av styrka, där förmågan att reglera, återhämta och lyssna på kroppens signaler blir avgörande.

I klimakteriet blir denna form av styrka tydligare.

När kroppen får rätt signaler ökar dess förmåga att hantera belastning, och det som tidigare känts tungt kan upplevas mer hanterbart. Det sker sällan genom en enskild förändring, utan genom en riktning där kroppen successivt får bättre förutsättningar.

Kroppen försöker guida oss

Det finns något befriande i att förstå att kroppen inte arbetar emot oss, utan snarare försöker guida oss. När den reagerar starkare är det ofta ett uttryck för att den behöver något annat än tidigare.

Genom att skapa mer av det som faktiskt reglerar nervsystemet, och där oxytocin spelar en central roll, går det att påverka hur kroppen upplevs även i en fas som annars ofta beskrivs som utmanande.

Vi behöver inte förändra allt på en gång, men en bra början är att se vilka signaler kroppen svarar på, och ge den mer av det som skapar stabilitet och känsla av trygghet och lugn.

//Malin Sjöstedt, funktionsmedicinsk hälsocoach